Hej, Vi har en ny app!
Forut att din app ska fortskrida fungera som det ar tankt behover du fornya till nyaste versionen. Klicka kungen knappen for att fornya!
Om en sak tycks allihopa medverkande i den debatt som utlostes fran Goteborgs-Postens kulturchef Bjorn Werners kronika ifall ratade Tinderman vara overens: Den nya digitala dejtingekonomin inneha vinnare, och den inneha forlorare.
Sydsvenskan
Det ar emellertid en rattfram forfragan vilka dessa ar – under tiden Werner (GP, 2/1) framhaller de socialt forfordelade mannens sexuella lidande kungen den digitala arenan, har till foredome Expressens Anna Hellgren (13/1) visat gallande att dessa hanar knappast kan sagas vara mer drabbade an kvinnor i lagstatusyrken, snarare tvartom. Det koper forstas ej blott ifall tillgangen till sex, utan samt om vem som i framat mening gynnas fran strukturerna, men ej heller i den mer begransade fragan rader nagon samforstand ifall orsakssambanden. Nar exempelvis Kristina Hedberg (DN, 6/1) anser att dejtingappar som Tinder ej utfor nagot mer an befaster en redan existerande sexuell rangordnat system, betonar Johan Anderberg (HD-Sydsvenskan, 14/1) att detta bara ar partiell tvattakta: Att dejtingapparna inte bara exploaterar ojamlikheten, utan i speciell fras ocksa skapar den.
Den digitala relationsmarknaden ar, menar Anderberg, fler ett exempel gallande stordriftens hansynslosa logik: just som den lokala foretagaren gar omkull nar internethandeln nar byn, sa har den snyggaste killen pa jobbet inte langre sa kopiost att komma med, darfor hans konkurrenter genast ar – som minst – alla andra man i alltsammans stad.
Anderbergs betraktelse fran hur kapitalismens utslagningsmekanismer verkar dessutom gallande humanistisk niva ar forstas fullt giltig – men jag betvivlar att den ar till fyllest djuplodande. Att den digitala kulturen paverkar vara liv i genom hur vi rangordnas av dess algoritmer ar klart, men den paverkar oss i minst jambordig hog stadium i genom sin forskjutning av hur vi uppfattar oss sjalva och varandra. Den dynamik som kannetecknar Tinder ar densamma som praglar den digitala existensen i stort: jaget konstrueras aktivt genom preferenser och aktiviteter, relationer fortingligas och anvands som identitetsmarkerande tillhorigheter och kommunikation sker enbart i former som medger total tillsyn. Den enda skillnaden ar att drivkrafterna gjorts mer explicita: sjalv framstaller inte bara karna jag, utan sjalv gor det i det uttalade syftet att det amna bli alskat.
Kungen synonym stig som jaget kungen jakt efter karlek tvingas handla sig till ett saljbart ting, riktar det samt en motsvarande konsumistisk blick mot sin omvarld: ”Aldrig”, skriver tekniksociologen Sherry Turkle apropa den digitala dejtingkulturen, ”har det besta lattare att filosofera gallande potentiella romantiska partners som varor tillgangliga i overflod”. Och det ar arme jag antaga att den kapitalistiska logiken nar djupare an hur sa Anderberg antyder, pa ett metod som paminner om vad serietecknaren Liv Stromquist skildrar i sin ”Den rodaste rosen slar ut”: Den andre upphor att vara intressant som genuint annan, och far sin mening bara i kraft fran att ge jaget bekraftelse, ett identitetsbyggande attribut bland manga.
De algoritmer som bedomer anvandarens varde utifran vardet hos de konsument som tycker om henne, far med andra ord djupare konsekvenser an vilken karlekstorstande ansikte som dyker upp pa var skarm harnast: Den tycks vara verksam samt i var speciell sjal. Vinnaren i denna nya reda blir da, snarare an nagot enskilt befolkningssegment, ett tankesystem – namligen det som villigt spjalkar upp saval den egna personen som den andre till en samling matbara egenskaper, och forhaller sig till relationer som en krasen anvandare.
En annan fraga som ar vard att fordroja sig utbredd ar den om attraktionskraft. Om det nu finns vissa grupper som gynnas pa andras bekostnad kungen en digitaliserad dejtingma personer som skulle ha gynnats i alla fall? Ett tankevackande genmale finns att bringa i den amerikanske biologens Richard O Prums aktuella ”Skonhetens evolution”, dar forfattaren aterger forskning ifall baksida av underben som uppfattas som lockande. Det visar sig att bedomningen fran attraktivitet sker i manga steg, och vanligtvis med direkt motsatt utfall.
Intill en forsta ytlig visuell skarskadning – svajpa hoger eller vanster – tenderar skonheten att vara mer eller mindre skildra, i den bemarkelse att de flesta folk ar overens ifall va som ska uppfattas som attraktivt. Men, och detta ar det intressanta: bred mer komplext socialt harmoni omprovas detta forsta intryck kungen subjektiva grunder, med resultatet att asikterna gar franskilda gallande ett slumpmassigt fordelat satt. Av det skalet, anger forskarna, ar det mojligt ”for nastan alla att ha relationer dar bada parterna uppfattar varandra som unikt begarliga”.
Vilken ganska fran tilldragning som ar gangbar kungen Tinder borde besta uppenbart, och i denna fras har Anderberg fullstandigt riktigt, kanske till och med mer sann an han anar, forut i den digitala dejtingvarlden gynnas den klassiska skonheten inte enbart av databolagens algoritmer, utan av deras vaxelspel med var speciell evolutionara programmering. Men verkligt oroande blir detta forst nar man lamnar svajpandet darhan och betraktar den mer allman progression som pagar cirka oss, i vilken realitet, engagerad humanistisk narvaro i allt hogre grad ersatts med digital uteblivelse.
Genom att utarma det manskliga sociala samspelet pa det satt som genast sker, riskerar vi med andra ord att tomma samt mojligheten till realistisk djup foralskelse, och till en tilldragning som nar djupare an till en schematisk kritik av estetisk symmetri. Till en lusta som tar kroppen i besittning, men som i min webbplats viss fras kommer ifran fran sjalen: och finns det nagot som kan kurera den till kvantifierbarhet styckade kottkropp som vi latit oss sjalva forvandlas till, sa ar det bra en sadan.
Anderberg aterger en passage klocka den franske forfattaren Michel Houellebecqs senaste bok ”Serotonin” pro att illustrera sin tes att sexuell njutning i och med den digitala revolutionen riskerar att bli en forman forbehallen en snav elit. Personligen tanker sjalv snarare pa ett citat ur romanen ”Elementarpartiklarna”, skriven langt framfor dejtingapparnas intag, ifall hur samtidens manniska gjort det romantiska umganget till en fritidssyssla, en sorts forstroelse i vantan gallande ett blivande avromantiserat fornuftsaktenskap, till drygt likadan delar varaktig av sexuell och narcissistisk gladje. ”Naturligtvis”, konstaterar forfattaren, ”har hon gallande sa forstandig franhant sig all tillfalle till salighet.”